Björn Myrman (1942-99) började arbeta som fri fotograf i det tidiga 1960-talets Sverige och sålde reportage till tidningar. Under 1960- och 70-talen tillbringade Myrman mycket tid hos finska romer i Finland men även i Sverige, och berättade med fotografierna om social och ekonomisk marginalisering, stark familjesamhörighet och mänsklig värdighet. Kameran var Myrmans verktyg för att ge dem upprättelse och fotografierna användes av romerna i deras kamp för bättre bostäder och levnadsvillkor. På 1980-talet återvände Myrman till flera familjer. Fotografierna är starka sociala tidsdokument och samtidigt dokument från 1960- och 70-talets omfattande sociala och vänsterpolitiska engagemang inom svensk fotografi.
Text: Annette Rosengren, Nordiska museet